Tag Archives: annalerna

Från Sverigedemokraternas annaler: SD Uppsala

Nedanstående text återfanns på SD Uppsalas webbplats från 2001 till årsskiftet 2003/2004, och var avsedd som en del av presentationen av lokalavdelningen. I egenskap av ordförande för SD Uppsala var jag själv högste ansvarig för hemsideverksamheten.

Är vi rasister?

I massmedia framställs Sverigedemokraterna ibland som nazistiskt, rasistiskt och främlingsfientligt. Inget kunde vara mer oriktigt. Erkända forskare, som till exempel Heléne Lööw, har också sagt att detta är fel.

Ett viktigt drag i den nazistiska ideologin var inställningen till samhällsstyret. Nazisterna trodde på Führer-principen, dvs att en auktoritär ledare bestämde allt. I Tyskland under det tredje riket sade man: Der Führer befiehlt, wir folgen. Även rasläran var sekundär till denna princip. Vissa anti-demokrater (även kallade anti-fascister) använder istället ordet fascist. Den klassiska italienska fascismen hade inte ens någon raslära. Mussolins mål var att återupprätta det Romerska riket i någon ny form. Nu är det kanske inte så dessa anti-fascister definierar ordet. Man har ofta bara plockat fram ordet från sin marxist-leninistiska ordbok. I Sovjetunionen var det också vanligt att använda ordet fascist på diverser oönskade företeelser.

Nationalsocialismens världsbild präglas också av den rabiata antisemitismen. Allting är judarnas fel, både kommunismen och den internationella kapitalismen. Gör man slut på judarna väntar nästan himmelriket på jorden, om man skulle tro nationalsocialisterna. Vi i Sverigedemokraterna tror inte på denna konspirationsteori.

Vårt parti är det kanske mest demokratiska av alla existerande svenska partier. Vi vill att folkviljan ska få ett så direkt utslag som möjligt. Detta yttrar sig bland annat i våra krav på fler folkomröstningar, även beslutande folkomröstningar och inte bara rådgivande.

Våra motståndare är rädda för oss därför att de vet att den stora massan av svenskar skulle rösta på oss om de fick saklig information. Därför kallas de oss rasister. Rasism innebär definitionsmässigt att man gör skillnad på människor beroende på ras. Det sker ofta på grund av fördomar, alltså åsikter som inte grundar sig på kända fakta. Vi är inte alls intresserade av begreppet ras.

En del av de etablerade partierna borde kanske först titta på sig själva. Centerpartiet hade längre tillbaka ett krav i sitt partiprogram, vilket innebar att man ville värna om den svenska bonderasen. Socialdemokraterna arbetade också för rashygien under Alva Myrdals dagar, och sterilisering av oönskade befolkningselement ägde rum ända in på 1960-talet. Moderaternas ungdomsförbund avföll under 1930-talet till ett parti med fascistiska och nazistiska tendenser. Vänsterpartiets broderparti i Ryssland planerade under början på 1950-talet att börja utrota judar i stor skala. Man kom så långt att man deporterade stora grupper judar till östligaste Sibirien.

Vad vi talar om är kultur och identitet. Det finns många människor i Sverige som ser ”osvenska” ut, men som vi räknar som fullvärdiga svenskar eftersom de är svenskar i själen. Massinvandringen har tyvärr inneburit att hundratusentals människor flyttat hit utan tanke på att överge sin gamla kultur. Här hittar vi en stor del av förklaringen till att sverigedemokratin uppstod. Den svenska kulturen och identiteten är hotad.

Främlingsfientliga? Nej, inte det heller. Idag är det mycket i Sverige som vi skäms en smula över, men om vi får vara med och styra samhällsutvecklingen kommer det att finnas desto mer som vi är stolta över. Flyktingar välkomnar vi också. Sverige bör inte återkalla sin ratificering av Genèvekonventionen om flyktingars rättsställning. Vi anser dock att Sverige bör återgå till att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd. Så var fallet tills för inte så många år sedan.

Vi tycker också att Sverige borde försöka hjälpa flyktingarna i deras närområde. När en akut nödsituation inträffar vill vi därför sända hjälp till platsen istället för att hämta ett antal s.k. kvotflyktingar till Sverige.

I dagens politiska debatt framför ofta proffstyckarna uppfattningen att ett etniskt homogent samhälle är underlägset. Är inte det rasistiskt? Kan vi inte låta Sverige vara Sverige?

Sidan senast förnyad 11 januari 2002

Från Sverigedemokraternas annaler: SDU

Längre ner i denna postning återger jag den första officiella presentationen av Sverigedemokratisk ungdom (SDU), sedan Jimmy Windeskog lämnat över ordförandeposten till Jimmie Åkesson vid årsmötet sommaren 2000. Kommentarerna om vad vissa ledamöter i förbundsstyrelsen gör nuförtiden har lagts till av mig. Jag har också censurerat namnen på de som lämnat politiken.

Det är värt att notera att SDU redan 2000 var Sveriges snabbast växande politiska ungdomsförbund (en onödig paroll myntad av Windeskog), men att man trots detta idag inte har mer än en handfull riktiga aktivister. Expo uppskattade 2004 att SDU då hade omkring 100 medlemmar. Mattias Karlsson lämnade en inofficiell uppgift 21 februari 2005 med innehåll att SDU när Jimmie Åkesson tog över som ordförande 2000 hade förbundet 400 medlemmar. Hur många medlemmarna är idag är inte känt, men resurserna har inte räckt till för en enkel uppdatering av förbundswebbplatsen sedan 3 april i år.

SDU, som tidigare var integrerat i Sverigedemokraterna, bröt sig söndagen 1 november 1998 ur moderpartiet. SDU är idag Sveriges snabbast växande politiska ungdomsförbund.

SDU är ett självständigt ungdomsförbund till Sverigedemokraterna, vars uppgift är att verka för nationaldemokratins tillväxt bland ungdomen i Sverige samt att öka dess intresse för vår historia, vår kultur och för politiskt engagemang.

Välkommen till framtidens ungdomsförbund!

Ordförande: Jimmie Åkesson, Sölvesborg
Vice Ordförande: (kvinna), Trollhättan —> lämnade politiken helt redan kring nyåret 2001
Förbundsekreterare: Joakim Larsson, Tierp —> Numera SD:s gossen Ruda och ordförande i enmansprojektet SD Uppland
Kassör/SD-representant: (man), Uppsala —> Har lämnat politiken helt, men har synts i ”sociala sammanhang” med Jansson & Windeskog
Ledamot: Björn Söder, Höör —> SD:s nuvarande partisekreterare
Ledamot: Vavra Suk, Stockholm —> Numera hjärnan bakom ND
Ledamot: (man), Örebro —> Gick till ND, men har nu lämnat politiken helt
Ledamot: Peter Pettersson, Stockholm —> Gick till ND, men har numera lämnat politiken helt efter att ha varit förtroendevald i Södertälje
Ledamot: Ulf Blomström, Malmö
Ledamot: (man), Halmstad —> Gick till ND, men har numera lämnat politiken helt
1 suppleant: (man), Norrtälje —> Gick till ND, gick sedan tillbaka till SD sedan Tor Paulsson fallit
2 suppleant: Fredrik Bergman, Södertälje —> Gick till ND, blev förtroendevald i Södertälje
3 suppleant: Mattias Karlsson, Växjö —> Ingår numera i SD:s VU
4 suppleant: Jonas Millard, Örebro

Från Sverigedemokraternas annaler: Sveamål

Det är inte bara Objektiv SD-blogg som drömmer sig tillbaka i Sverigedemokraternas historia. Så har partiet även gjort självt, i offentliga sammanhang främst genom ett par skrifter.

Enligt partiets officiella 10-årsskrift hade man vid sidan av den ordinarie partiverksamheten haft olika ”kultur- och sidoprojekt”. Man nämner bl.a. att man ”kraftig understött” (Oberoende) Nationell ungdom tills organisationens ”politiska mål helt (kom att) förändras”. Radio SD nämns också, som ett exempel på att man ”(tidigt) beslutade att satsa på att sprida propaganda via radio i Stockholm”.


10-årskriften omnämner vidare tidningen Sveamål, vars första nummer kom ut 1991. En av artiklarna i detta nummer avhandlar PKK:s verksamhet i Sverige. Tidningen berättar att ”PKK-arna är gangsters och banditer som skjuter, stryper och skär ihjäl människor som inte delar deras marxist-leninistiska grundsyn”. Liksom den tidigare sverigepartistiska tidningen Gjallarhornet har man i Sveamål kulturella aspirationer, något som i nummer 1 tar sig uttryck genom att man trycker av en dikt skaldad av den nationellt sinnade guldolympiern C-E Carlberg.

I en notis berättar Sveamål att SD inför det kommande verksamhetsåret satsar mer på yttre aktiviteter. ”Bland annat har partiet beslutat att göra Engelbrektsdagen till SD:s motsvarighet till Första maj”. I en annan notis skäller man på de sverigedemokrater som av taktiska skäl är emot dödsstraffet. ”Ynkedom”, utbrister tidningen som påminner om att 80% av det amerikanska folket är för dödsstraff. En helsida ägnas åt artikeln ”Vad vill Sydafrikas konservativa parti?”. Partiets postadress meddelas i tidningen så att hugade sverigedemokrater ska ha tillfälle att själva kontakta sydafrikanerna.

En annan artikel, som kanske mer än övrigt material i Sveamål nummer 1 visar hur långt SD färdats sedan 1991, är en historisk exposé rubricerad ”Sikeiner och tattare”. Med visst vemod påminner sig redaktionen de tider när myndigheterna ”rådde bot på det onda” genom att slå tattarkarlarna i järn och hålla dem i straffarbete vid de kungliga slotten, medan deras hustrur och barn hålls i arbete hos bönderna.

Tidningens första nummer innehåller mycket annat material, häribland en text om gränsskyddets betydelse för matpriserna, författad av den ur partiet 2003 skändligen uteslutne redaktören Nils E. Rydström. I en anspråkslös annons manas till medlemskap i SD. Priset var vid denna tid modesta 150 kr per år. För samma pris kunde man teckna sig för 10 nummer av Sveamål.