Category Archives: paleo-lib

Economics v. Politics

The first lesson of economics is scarcity. There is never enough of anything to satisfy all those who want it. The first lesson of politics is to disregard the first lesson of economics. – Thomas Sowell

Förbudstidens slut?

Här och var i världen har insikten om att kriget mot narkotikan misslyckats lett till att cannabisprodukter legaliserats och under senare tid har svensk TV börjat diskutera kriminaliseringen av och samhällets stora repressiva intresse för just cannabis. Den som höjer blicken ovan horisonten och ifrågasätter hela det underliggande bidragssamhället börjar dock snart fundera över andra hårt reglerade eller kriminaliserade psykotropa substanser.

Varför är heroin kriminaliserat? Varför är vissa andra narkotiska preparat tillåtna men först efter utskrivning av läkare enligt restriktioner beslutade politiskt? I torsdagens SVT Debatt diskuterades hastigt cannabis, men avvikaren Ted Goldberg (professor vid högskolan i Gävle) fick tillfälle att ta upp den uppenbara orsaken till det ökande gängvåldet i storstäderna, nämligen ”turf wars”. Det är här den verkliga problematiken finns, inte i frågan om cannabis är lagom skadlig för att tillåtas som berusningsmedel inom ramen för det gamla systemet.

  • Kriminaliseringen av droger, särskilt tunga droger som heroin och amfetamin, leder till stora ekonomiska vinster för organiserad brottslighet.
  • De stora vinsterna leder till rivalitet mellan olika kriminella grupperingar sysselsatta med distribution. Detta löses genom spontant våld eftersom hela verksamheten står utanför lagen.
  • Ökade skattesatsningar på statens repressiva apparat löser inte problemet utan leder bara till att problemet eskalerar genom större förslagenhet och grövre vapen.
  • Eskalationen ökar kraftigare nu än tidigare eftersom staten i putativt humanitära syften delfinansierat en extremt stor och snabb invandring av människor utan kvalifikationer för arbetsmarknaden, något som lett till en starkt ökande social alienation och en minskning av samhällets värdegemenskap.

En debatt om avkriminalisering av narkotika är meningslös om den handlar om vilka substanser som samhället kan bedöma vara så lite skadliga att medborgarna ska tillåtas att använda dessa för att nå olika former av rustillstånd. Detta löser inte några problem. Så länge som det finns konsumenter med en grundläggande preferens för berusningsmedel så ser de till att få tillgång till sådana även om det etablerade samhället inte tycker om det.

Det enda juridiska eller ekonomiska incitament som påverkar efterfrågan på narkotika är den personliga kostnaden. I dagens Sverige kan missbruk med fördel finansieras med endera bidrag från staten eller genom vålds- och förmögenhetsbrottslighet. Skadeverkningar av drogerna finansieras med samma goda fördel med hjälp av skattefinansierad sjuk- eller missbruksvård.

De två sidorna av Sveriges krig mot knarket är alltså dels brottslingarnas stora ekonomiska vinster och missbrukares ”gratis” missbruk (d.v.s. moral hazard). Lösningen är följande.

  • Legalisera alla former av droger, likställ även gamla sådana som alkohol och tobak, läkemedel.
  • Ge statlig/-t F-skattebevis, affärslicens e.dyl. till alla som vill sälja droger.
  • Fordra produktansvarsförsäkring av alla som vill ha licens för att sälja droger.
  • Går en drog inte att försäkra får den inte säljas.
  • En drogföretagares främsta plikt förutom att vara försäkrad är att ge absolut korrekt information till kunder och att betala skatt på verksamheten.
  • Beskatta drogförsäljningen med vanlig moms.
  • Tillåt lokala punktskatter på drogerna, nivån kommer dock att begränsas av geografisk konkurrens och av att prohibitiva skatter leder till återuppblossande olaglig handel.
  • Tillåt affärsidkare, arbetsgivare, bostadsvärdar, skolor m.fl. att (i förekommande fall via avtal) förbjuda användning i sina lokaler/verksamheter och även att göra affärer m.m. med personer som sysslar med droger. Man ska få använda vad man vill men inte tvinga detta på någon annan.
  • Legalisering förutsätter att skattefinansierad vård, omsorg, rehabilitering p.g.a. droganvändning försvinner och därmed en viktig komponent i moral hazard.
  • Om konsument eller tredje man drabbas av en culpös skada p.g.a. en drog ska han tillerkännas skadestånd eller försäkringsersättning, sistnämnda ska alltid ingå produktansvarsförsäkring.
  • Den samhällsskada som droger orsakar ska alltså återspeglas på priset genom mer eller mindre hög försäkringspremie för säljare/producent.
  • Statens enda funktion är att dela ut licenser, ta ut skatt, se till att avtalsfriheten respekteras via rättskipning samt att vidmakthålla en effektiv gränskontroll mot utlandet.
  • Kommunala myndigheters befogenheter begränsar sig till att förbjuda en eller flera droger på allmän plats, förbjuda verksamhet som riskerar konkret skada för tredje man och att ta upp punktskatter.
  • Ge licensierade företagare incitament att ingripa mot olicensierade konkurrenter, t.ex. att få beslagta dessas lager, banktillgodohavanden, även genom statligt auktoriserade polisliknande insatser för att undvika flaskhalsar och korruption inom myndigheter.
  • All missbrukarbrottslighet (våld, förmögenhetsbrott osv) ska vara självfinansierande, den skada som orsakas ska återgäldas, brottsling ska kunna åläggas att teckna övervakningsförsäkring för att bli fri så återfall förhindras.

Varför tobaksskatt?

Nej till tobaksskatt

Tobaksskatten ska minska rökningen genom en kostnadsökning vars storlek bestäms av statskassans behov. Vilka möjligheter och vilken vilja har egentligen politikerna att räkna ut hur stora negativa effekter tobak har? Hur mycket är storebrorsattityd och moralism?

Den rationella lösningen är att hålla tobaksbranschen strikt eller culpöst ansvarig för de skador produkten orsakar och det enda staten bör tvinga branschen till är att ha tillräckliga försäkringar eller egna reserver för att betala dem som skadas på olika sätt av tobaken. Tillräcklig hänsyn tas även till informerade och av konsumenten kalkylerade risker. För att det ska fungera i Sverige behöver vi dessutom en moderniserad skadeståndsrätt. Skadeståndslagen är en av de äldsta gällande större lagarna.

Den försiktighetsprincip som gäller för all ekonomistyrning inom ett företag kommer även att se till så tobaksbranschen också har en säkerhetsmarginal. Detta system skulle leda till att människor, såväl producenter som konsumenter kan bestämma själva. Är det en farlig produkt, som röktobak, kommer den att vara dyr – kanske som idag, kanske billigare, kanske mycket dyrare – allt beroende på vad försäkringsmatematiker vetenskapligt kan fastställa företagens framtida kostnader till. Är det en mindre farlig produkt än röktobak, då kanske en hög punktskatt idag ersätts av en mycket låg ”försäkringspremie” lagd på priset. Marknaden bestämmer och allting får sitt optimala pris för konsumenten.

Ju färre punktskatter och bredare skattebaser, desto större blir friheten för individerna. Det där med breda skattebaser är f.ö också något som OECD rekommenderar i den skrift som Alliansen lyckades förvränga i sitt försvar för sänkt bolagsskatt nu i veckan.